FN ger upp i Västsahara

I april kom FN:s generalsekreterare med en i raden av rapporer om Västshara. Men till skillnad från alla de tidigare, som bara skjutit problematiken på framtiden, innebar denna rapport en helt ny situation. FN ger upp medlingsförsöken och dödförklarar de kompromissförslag som hittills legat på bordet.

(Läs om säkerhetsrådets beslut här)

Trots denna lika dramatiska som sorgliga vändning i konflikten, har nyheten nästan passerat obemärkt. Detta trots att Västsahara varit uppe och vänt i medierna vid olika tillfällen.

(Läs en mer genomgående genomgång på bloggen Saharalistan)

Det positiva med rapporten är att Annan dels klargör var problemen ligger, att det är Marocko som vägrar rätta sig efter internationell rätt samt hos de medlemmar i säkerhetsrådet (främst USA och Frankrike) som vägrar utöva några som helt påtryckningar för att säkerhetsrådets tidigare beslut ska följas av Marocko.

Och i ärlighetens nämn finns det inte mycket mer för FN att göra i detta läge än att erkänna faktum, det är så här situationen idag ser ut. Marocko vägrar acceptera FN:s beslut och följa folkrätten. Inget land (som har möjligheten) är beredd att göra något för att tvinga Marocko och då är Annan och FN-administrationen maktlös.

Men detta ställer krav på de länder som säger sig stå bakom alla folks rätt till självbestämmande, de som hittills stött FN:s medlingsförsök. Nu när det inte finns en FN-linje att stå bakom, då MÅSTE andra vägar sökas, då MÅSTE ett land som Sverige ställa sig upp för folkrätten och ERKÄNNA VÄSTSAHARA.

För vi har valet och möjligheten att lyfta frågan, att ställa den på sin spets. Genom att erkänna republiken Västsahara som första land i "väst" gör vi nog mer än stödet till den nu dödförklarade FN-medlingen kunde uppnå.

Hittills har Sveriges linje varit ett undantagslöst stöd för FN:s försök att genomföra en folkomröstning om självständighet. Det var helt rätt. Nu finns ingen sådan linje att stödja, vad blir då nästa steg. Framåt eller bakåt, det finns ingen medelväg längre.

Nu är det upp till bevis, menar vi allvar med devisen som alla folks rätt till självbestämmande, om koloniernas frihet. Eller är goda kontakter med ockupationsmakten Marocko (och deras allierade) viktigare?